Var tar tiden vägen? Nu är det alltså redan februari och första månaden på 2019 är som bortblåst. Jag tycker annars att tiden november-mars är så lång och tar sådan tid, allt är så mörkt, kallt och utdraget.. Men den här vintern känns det som att det gått så fort. Vi startade februari med att…
Efter vigseln så hade vi bett Kristoffers pappa Greger hålla i brudskålen och det gjorde han med bravur, jag önskar så att vi hade fått ljudklipp från bröllopet så att man kunnat höra allt som sades men det får vi tyvärr leva utan. För just brudskålen är en sån del där jag knappt minns…
Det är knappt att jag vet var jag ska börja skriva, men jag behöver ändå göra det – skriva. För det är så jag bearbetar saker, det är så jag får lite större förståelse för vad jag känner och det gör att det är enklare att komma upp och ur den situation jag är i…
Imorse bestämde jag mig för att ta en bild i timmen under dagen, det gick skitbra – tills jag fikade med Katrin och helt glömde bort tiden.. Så ni får en bild (eller fler) i timmen under förmiddagen! Imorse vaknade jag av att solen sken in genom sovrumsfönstret och det var superfint – och skitkallt…
Igår firade vi Kristoffers pappa Greger som fyllde år i fredags och tänk att det är så jäkla trevligt att träffas så här, äta god mat, sjunga lite, spela lite spel och bara ha det riktigt gött ihop! Jag blir nästan sur på mig själv att man bara gör sånt här när något ska firas…
