När det gällde vigseln så hade jag egentligen två krav – den skulle vara vid Blåsjön och den skulle vara borgerlig. Båda två gick jag bet på, för vi gifte oss ju inte vid Blåsjön, utan i Blåsjön och mitt ute på sjöbotten och vigseln – ja den blev kyrklig med präst och hela köret. Men vet ni vad, det blev helt jäkla fantastiskt ändå.
Prästen träffade vi bara någon minut innan, vi hade inte träffat henne tidigare utan bara haft telefonkontakt, hon sa fel namn vid vigseln och fick vår björkbåge att se så väldigt stor ut då hon var så liten själv. Vi hade med oss Zera på vigseln, det var också viktigt för mig. Hon är ju en så stor del av mitt liv och den jag är, och nu de senaste åren även Kristoffers liv.
Den röda mattan vi hade lagt ut var 15 meter lång, marschallhållarna var från Biltema och så hade vi även köpt en trådlös högtalare på Clas Ohlsson. Det praktiska med att lägga ut allting och fixa med alla detaljer kring vigseln skötte Kristoffers pappa Greger och hans svåger Patric. Stort tack till dem som fixade och hade sig, det blev så himla bra!
Vi gick in till Följ mig – Emil Assergård, och först ut var Joline, min bästa vän sedan gymnasiet och Lucas (och Zera), en kollega och nära vän till Kristoffer.
I vintras frågade vi Martina, vars mamma äger den lilla Ica-handeln i Stora Blåsjön om hon kunde tänka sig att spela på vårt bröllop eftersom hon är en himla duktig musiker! Och snäll som hon är ställde hon upp, och spelade För dig – Lars Winnerbäck och Today – Brad Paisley.
Ytterligare en grej som inte blev som tänkt, mitt under vigseln och precis innan ceremonin så hör vi Kristoffers mamma Elisabeth säga ”Ursäkta, ursäkta” och avbryta prästen. Då visar det sig att Caroline, vår toastmadame och Kristoffers ena syster har sprungit iväg för att hämta konfettirören. Så där stod vi och väntade, medan Carro sprang för glatta livet ;-) Och som jag redan då tyckte var himla roligt, för det är precis såna vi är – vi stannar hellre upp en hel vigsel så att någon som vi älskar ska få vara med när vi säger Ja! och blir man och fru. För det är ju faktiskt allt som räknas – att vi får dela den här stunden med de vi håller av mest! :-)
Vi hade ingen back-up-plan om det verkligen skulle skita sig med vädret – vilket inte alls är ovanligt att det gör på de här breddgraderna i vårt land. På förmiddagen regnade det nämligen och dagen efter så spöregnade det hela dagen. Så vi hade en jäkla tur – med vädret, och med allt egentligen. Jag kan varmt rekommendera er att köra er vigsel på den plats ni verkligen vill – för det kan bli helt fantastiskt!
(Bilderna är som vanligt tagna av Martina Lundborg)