Med anledning av Katrins inlägg här (länk) så tänkte jag spinna vidare på mina egna tankar som jag luftat tidigare. Och den här gången i relation till influencers och sociala medier, jag har precis lagt på efter ett långt telefonsamtal med Kristoffer och känner mig tack vare honom lite lättare. Jag ringde honom då jag blev så himla nere och den där känslan av att inte vara bra nog infann sig när jag scrollade runt på Facebook och Instagram nu på eftermiddagen..
Jag ser alla andra som lyckas som entreprenörer, fotografer, influencers, stylister och allt det där andra som jag tycker är lite roligt att följa och så ser jag till min egen del – där allt jobb, alla timmar och alla pengar jag lagt ned inte riktigt betalar sig just nu. Där allt inte är rosenskimrande och där vissa saker inte blev som det var tänkt från början.
Och jag inser hur påverkad jag blir av att se alla dessa extremt lyckade, vältränade, snygga, härliga, resande och lyckliga människor i mitt flöde. Hur jag helt och hållet köper att de alltid är snygga, välsminkade, har fixat hår och kalasstädat hemma – trots att det bara är en enda bild, i en enda vinkel som jag får se. Men jag köper det med hull och hår, och det blir trots att jag känner mig medveten om att det inte alls är så – så blir det den sanning jag ser.
Så jag börjar jämföra mig, hur ser jag ut, vilka jobb har jag, hur ser mitt hem ut, varför är jag brunett när blont är så snyggt, varför är jag lång och stark när någon annan är petite och slankare, varför väljer jag att köra en mindre och billigare bil när det finns snygga, stylade och större bilar.. Och listan fortsätter.
Alldeles för sent, efter långa samtal med Kristoffer så inser jag att nej – vet ni vad. Det är okej, men jag behöver välja vad jag utsätter mig själv för i sociala medier eftersom att jag blir så himla påverkad och influerad av vad andra visar upp. Är det smal midja, stora (men inte för stora) bröst, kurvor på rätt ställen, långt hår och fräknar som visas upp så kommer jag snart att börja ifrågasätta både bh-storlek, min mjuka mage, mitt mörka hår och hela min existens eftersom att jag inte har ”allt det där” som jag dagligen utsätter mig själv att tro att jag behöver vara eller ha genom att följa dessa konton.
Samtidigt så vet jag mycket väl om att jag är en del av det där – jag är fotograf, duh. Jag försöker i största möjliga mån visa upp härliga, äkta människor. För det är dem jag möter i mitt arbete, ingen i min portfolio/instagram/andra sociala medier är modell, utan det är helt vanliga människor som du och jag. De är absolut sitt allra snyggaste jag på sin bröllopsdag, det är det inga tvivel om – men de är inte retuscherade, de har sina komplex och dem är inte kameravana. En del är långa, andra korta, någon brunett och någon blond. Och jag måste hela tiden påminna mig själv om att eftersom att jag tycker att dem här människorna är så snygga, härliga, vackra, roliga och helt fantastiska – oavsett hur de ser ut eller vilka attribut de har, så duger ju jag också. För jag är ju precis som dem och dem duger ju! Mer än så – mer än duger, dem och jag är bra precis så som vi är.
