Mingel och middag på vårt bröllop

Efter vigseln så hade vi bett Kristoffers pappa Greger hålla i brudskålen och det gjorde han med bravur, jag önskar så att vi hade fått ljudklipp från bröllopet så att man kunnat höra allt som sades men det får vi tyvärr leva utan. För just brudskålen är en sån del där jag knappt minns vad som sades, jag var fortfarande så himla upprymd efter vigseln och det enda jag minns är att Caroline hela tiden pratade om de förbaskade bubblorna som vi äntligen fick fram ;-) Och så klart – att alla (eller de jag hann prata med) tyckte så himla mycket om våra ”snittar” – nämligen tallriken med norrländsk touch.

Sen gick vi in och satte oss för middag, från kvällen innan så hade det dukats lite finare och stolarna hade fått överdrag och alla bord hade fått dukar. Tyvärr har jag inga bra bilder på dukningen, då vi inte fick några på just det av fotograferna och jag hade faktiskt inte en tanke på att fotografera det själv. Men det var en sån grej som jag var grymt nöjd med – vi valde simpelt med silverljusstakar, inslag från naturen i form av fjällvide och så hade jag gjort egna festprogram som passade in i temat.

Och självklart så skålade vi en hel del, så mycket Små sure som jag drack den dagen tror jag nog aldrig att jag druckit innan ;-)

Caroline hade förberett skoleken, och jag bytte mina sneakers från vigseln till klackar för sakens skull. Resten av kvällen dansade jag faktiskt barfota ;-)

Vi hade trerätters, förrätten var en sittande rätt där vi fick det serverat – friterad tunnbrödskorg med mousse gjord på fjällröding. Mums!

Sen drog talen igång, och tidigare har jag alltid tyckt och tänkt att det där med tal – är det inte lite överskattat? Men jösses, som jag uppskattade det och som jag grinade! Så fint ändå. Att människor som man älskar så mycket tar sig tid och lägger ned massa engagemang på att förmedla sina känslor i ord. Det borde vi göra oftare!

Till huvudrätt hade vi buffé, med oxfilé, fläskytterfilé, rostade rotsaker, olika såser, smör och grönsaker.

Lilla mamma <3

Jag höll självklart tal till Kristoffer, och jösses så svårt det är. För när man skriver ett tal, då låter det mesta bra – på papper ser det riktigt nice ut. Och så ska det ut i ord, inför massa folk. Så svårt!

Men han såg ändå rätt nöjd ut när jag pratat färdigt – resten av middagen får ni en annan gång!